Stöd svenskprepper.se




RSS-flöden

Strandsatt med min EDC som enda vän

Jag befinner mig just nu på lantstället, eller min BOL om man så vill, i södra delarna av Norrland. Här har vi i familjen en gammal Mazda som vi kör med när vi är häruppe. Perfekt om man t.ex. kommer med tåg till närmaste stora stad. Det är en trotjänare, som har tuggat på bra under åren sen den köptes ny, och det enda större som behövts bytas har varit oljetråget som rostat sönder.

När jag häromdagen skulle skjutsa in min far och plastmor till den större staden, så tyckte jag att bilen lät lite mycket. Plastmodern hade konstaterat det dagen före med när hon varit ute för att plocka lingon. Jag avfärdade det som att kanske en sten hade slagit hål på någon del av avgasröret – det borde ju kunna ge med sig såhär snart 20 år efter leveransen från fabrik – men det hade inte varit några som helst bra-att-veta-kommentarer om rost någonstans på bilbesiktningen några månader innan, och sen dess hade den inte gått många mil.

Så, när jag har släppt av dem vid tågstationen i den stora staden och ska göra några ärenden, så inser jag att den nu låter riktigt, riktigt mycket. Såpass mycket att Volvoraggare blev avundsjuka på det coola ljudet och hundar började skälla på mig när jag passerade. Tar en titt bak på bilen och inser att hela slutljuddämparen och allt hänger ner halvvägs till marken, vilket oftast inte är ett bra tecken. Inser att den här upphängningen har bestått av två pinnar som numera inte existerar, konstaterar att jag inte kan fixa det med stråltråd och svordomar. Åker med ett fruktansvärt brötigt ljud upp till Mazda och säger att jag behöver ha hjälp med att fixa det här, och de tar glatt emot den. De hade tid om en vecka, och jag lämnar ifrån mig nycklarna.

Då det finns Falck Vägassistans på bilen och jag hade ett svagt minne om att man kan få hyrbil ett par dagar utan kostnad genom dem, så ringer jag upp dem och förklarar situationen. Tyvärr är det så skevt att om de inte bärgar bilen så hjälper de inte till i övrigt heller. Jag skulle alltså låtit bli att spara 1500 spänn till dem och ställt mig vid vägkanten och blivit bärgad upp till Mazda, för att få hyrbil. Skit händer.

Klockan var nu 16-ish och jag funderade på mina alternativ. Jag kollade upp bussar ut till lantstället, men de gick inte närmare än 1.5 mil därifrån till den lilla byn. Med lite välvilja och en lokal chaufför från bygden kanske man kunde fått åka ända hem, men det var dumt att chansa, då många turer körs av anonyma chaufförer från den stora staden. Då är nästa tanke buss dit, och sen taxi? Eftersom närmaste taxi är i den stora staden så är det en helt okristlig framkörningsavgift till den lilla byn. Ringa en vän? Närmaste människa är 13 mil bort – vilket i sig inte är vidare långt för en norrlänning – men så var det ju det här med att folk jobbar med. Då kom den smarta idén att kolla upp hur billigt man kunde få ett hotellrum, jag menar, vem vill till den där jävla staden på en tisdag?

Efter lite letande på mobilen så hittade jag ett okej pris på hotellrum via den stora hotellbokningssajten, 750 spänn inklusive frukost. Då jag har lärt mig att alla extrapriser på den inte alltid är så himla bra, så tänkte jag att jag dessutom ringer hotellet, och det var ju himla bra tänkt eftersom samma typ av rum kostade 500 spänn hos dem. Bokat och klart ger jag mig iväg dit, och inser när jag kommer upp mot hotellet att det här ser ut som ett sjukhusområde, och jag känner igen namnet. Så klart det är ett gammalt mentalsjukhus som har huserat ungefär alla kriminellt sinnessjuka kända brottslingar vi har i Sverige. De har dessutom varit ledande i Norden på lobotomi under flera år, med över 700 ”lyckade” lobotomeringar. Himla käckt ställe att renovera till ett hotell!

När jag hade checkat in och blivit förvånad över hur trevligt och rymligt rummet var, trots den landstingsliknande inredningen och den spooky korridoren utanför så omgrupperade jag och funderade på mina behov det kommande dryga halva dygnet till min buss gick hemåt. Skydd och värme var avklarat, nu behöver jag något att äta och dricka, och det vore trevligt med lite underhållning. Jag åkte ner till stan igen, där jag köpte på mig lite kvällsmat och även en kontakt för 230V -> USB som jag av någon konstig anledning inte hade i min EDC. Två powerbanks med en tillhörande sladd hade jag med mig, men ingenting för väggström.

Väl uppe på hotellet igen efter att ha kostat på mig att ödsla lite telefonbatteri på geocaching inne i stadens centrum så åt jag min kvällsmat, och inloggad på hotellets utmärkta wifi fick min telefon och Netflix vara underhållningen för kvällen.

Sammanfattningsvis är jag väldigt glad att jag hade med mig min EDC, men jag behöver onekligen utrusta den lite mer åt min större EDC:s håll, för det kan ju hända att man blir strandad såhär igen, och då känns det ju lite onödigt att behöva köpa saker man redan har.

Att utrusta min mindre EDC med inom snar framtid:

  • En 230V adapter för varje sak i väskan som kan behöva det
  • Att alltid bära med mig min e-boksläsare för underhållning
  • Att kanske bära med mig min tablet som jag ändå sällan använder, för underhållning?
  • Ny vacuumpackning av en uppsättning t-shirt, strumpor, boxers
  • Skaffa en liten necessär för tandborste, tandkräm, deo, våtservetter
  • Utöka till två powerbars/Snickers/något gott och lite mättande
  • Att alltid bära med mig mössa och tunnare handskar på våren/hösten (på vintern på mig)

Vad jag redan idag har i min EDC kommer snart i ett inlägg, det är nästan färdigskrivet. Vad har du i din EDC som du inte kan vara utan?

Leave a Reply

  

  

  

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>