Stöd svenskprepper.se


Läsvärda bloggar

Podcasts

Myndighetsinformation

Preppad i huvudet

Händelser och tankar omkring mig nyligen har återigen fått mig att tänka på det här med hur man reagerar på sin omgivning, och hur allt som händer en kan lyfta eller sänka ens dag, eller långa perioder av ens liv. Det är en otroligt bra och viktig vetskap att ha, hur man fungerar, hur man reagerar på spikar med adrenalin, trauman, och helt enkelt vanliga mänskliga beteenden omkring en.

För ett par år sen var jag på plats när det hände en trafikolycka på Stallbackabron i Trollhättan. En kvinna förstod inte en lastbils döda vinkel på en påfart och hamnade på snedden framför lastbilen och drogs med ett femtiotal meter. Jag har blivit tränad för akutsituationer i en tidigare anställning, och direkt satte de väldrillade funktionerna in – jag kände hur jag blir helt… kall i hjärnan på något sätt – och jag parkerade min bil halvvägs längs med långtradaren i filen bredvid, satte på varningsblinkers, gick ur bilen och drog på mig reflexvästen på väg mot kvinnans skrynkliga Golf. Bilen var relativt oskadad och hon var bara chockad, det hade gått lugnt och stilla till alltihop. Jag och lastbilschauffören fick ut henne ur bilen – dörren var lite ovillig – och han pratade med henne medan jag ringde polisen. För vår egen säkerhet lät jag min bil stå kvar, så inga bilar kom förbi. Polisen kom, korta vittnesberättelser, allting löste sig. Efter att det här hände började jag skaka, när jag började tända av från adrenalinet. Det var långt ifrån första gången jag var del i en akutsituation, och långtifrån sista, men har du inte det här dagligen så blir det en ansträngning på kroppen och psyket. Jag åkte hem till kompisen som jag var på väg till, och där blev jag hur matt som helst. Det var tungt att köra hem den kvällen, och nästa morgon sov jag väldigt länge. Det här var inte en vidare negativ situation, det var inga känslor inblandade från min sida, och det var inget som var tungt att se, t.ex. blod eller skador. Lik förbannat tog hela jag en rejäl smäll av det.

Nyligen hade jag ett väldigt konstruktivt möte (jajamensan, såna existerar faktiskt) på jobbet med min chef och en kollega. Det utmynnade i mer ansvar för oss båda, och dessutom fördelat mellan oss på ett sätt som satt som handen i handsken. Den dagen var jättebra, och hela kvällen förflöt i en skön dimma av gott om signalsubstanser från belöningscentrum. Nästa dag så kom en kollega, vi kan kalla honom Viktig-Petter (ej att förväxlas med min kollega Petter) och tyckte massa saker, och i vanlig ordning var det saker han hade väldigt dålig koll på. Hela resten av eftermiddagen var skit, jag blev så sjukt negativt påverkad av hans pissiga inställning. När jag kom hem kände jag mig bara allmänt arg, frustrerad och sådär så att kläderna skavde på kroppen. Jag somnade arg och sur.

Det här är två skitsaker, tycker du. Och jag med, egentligen. Men hur man reagerar på olika saker, och hur det påverkar en som kännande och tänkande människa är verkligen en stor del av välmåendet. Att råka ut för alla de små och stora saker som även ett mindre SHTF-scenario innehåller kan vara tunga trauman som staplas på hög. Min vän Urvaken var med om en trafikolycka nyligen. På det stora hela en liten skitparentes i livet när man går oskadd därifrån tycker du och jag, och i det långa loppet även han, men det gör inte hans egna upplevelser och effekterna av dem mindre verkliga för honom. Det är något han just nu bearbetar och måste ta sig ur för att må bra igen. Alldeles för många gör inte det utan trycker bara undan det, för att känslor är för bögar och kvinnor eller att de inte har tid att må dåligt. Särskilt den halvan av befolkningen som kallas män. Det väger å andra sidan den andra halvan upp med att ofta älta saker till förbannelse, långt mer än något mänskligt behov. Förstår du inte att jag generaliserar och raljerar lite nu är du dum i huvudet.

Att vara förberedd mentalt för ett krisscenario är så mycket mer är att stapla konserver på hög eller ha några kycklingar i ett hönshus. Det blir inte heller bättre av alla dessa människor som basunerar ut att i kriser hjälper människor varandra för att ”forskning visar det”. Det dessa människor sällan vill ta till sig – som framgår till och med i de mest politiskt vridna forskningsrapporter – är att människor hjälper varandra ända fram till dess att det egna måste gå först, t.ex. när man är hungrig eller törstig, eller etter värre, när ens barn och familj är det. Inte heller bryr de sig om de tydliga undantagen som även de nämns i en parentes i dessa everything is awesome-rapporter med närvaron av en stor eller liten konflikt, kriminella eller andra som i normalläge står utanför samhället, en pågående och inte initialt uppstyrd kris, fysiska hinder i form av avspärrningar gjorda av människor eller krisens grund. Lyssna inte på de människorna, det kommer göra dig till offer i vilken större kris som helst.

Lär känna dig själv och ditt psyke. Bearbeta smått och stort i livet. Våga ha mycket känslor, men låt de inte ta överhanden över logik och sunt förnuft utan använd hjärnan. Prata med någon närstående eller professionell lyssnare om du behöver prata av dig och resonera ur skit ur huvudet. Gör du det så är du mycket bättre rustad när krisen kommer.

2 kommentarer tillPreppad i huvudet

  • Så väl skrivet och en så otroligt viktig insikt och inställning. Har haft med urvaken ut till mig i skogen vid några tillfällen. Nu på senaste tiden småpratar vi om det, och som du skriver, rensar ur skiten. Sen att han får koppla av och sitta på en stubbe och vakta elden gör sitt till. Någon han uppskattar vet jag.

  • Camilla

    Här fick jag nåt att tänka på eftersom jag har god kontakt med min manliga sida och gärna biter ihop (trots att jag befinner mig på den ”andra halvan”)… Tack för ett bra inlägg.

Lämna ett svar till Camilla Avbryt svar

  

  

  

Du kan använda dessa HTML-taggar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Protected with IP Blacklist CloudIP Blacklist Cloud