Stöd svenskprepper.se




RSS-flöden

Stress, hipsters och smurfbykommunism

Att jobba inom IT kan vara, och har absolut tidigare varit för mig, otroligt stressfyllt. Jag tror det gäller de flesta kontorsjobb på större företag av idag, där vi mer eller mindre jobbar för en osynlig chef och vår insats konstant mäts i irrelevanta excelrapporter med skitfula grafer. Utmattningssyndrom är något jag för några år sen i min ignorans trodde bara hände Blendrökande soc-kärringar som var lata och inte ville jobba mer på sitt skitjobb, men oj så fel jag kunde ha. De senaste åren har jag varit helt förstörd både fysiskt och psykiskt, och har upplevt i stort sett alla de vanligaste symptomen på utbrändhet – som det tydligen inte får heta längre. Trots det är det precis så jag har känt mig – utbränd. Som en stump stearin nästan helt utan någon veke kvar. Kraftlös, viljelös, motivationslös, orkeslös. Massa sorters lös. Det har sakta blivit bättre med tiden, och jag jobbar nu i en takt som passar mig, och gör lite mer av det jag tycker om och mycket mindre av det jag inte tycker om. Jag har anpassat mitt liv efter mig, inte efter andras skitförväntningar och löjliga mallar.

Häromåret kunde vi se den omdebatterade SD-ledaren Jimmie Åkesson i den lika omdebatterade intervjun på fredagsmysprogrammet Skavlan. Om vi för en sekund bortser vad vi rent generellt tycker om ärkenazisten Åkesson eller skjutjärnsmysfarbrorn Skavlan eller ens diskussionen dem emellan så kvarstår faktum att Jimmie tydligt var trött, ända in i själen. Han visade tydliga stressymptom, en speciell sorts uppgivenhet som är väldigt svår att fejka. Han medgav även att han gick på mediciner för att orka med sin vardag. Jag tvivlar inte en sekund på att den pressen han utsattes för internt inom partiet, men framförallt externt från journalister och olika anti-SD-röster under valrörelsen sakta men säkert bröt ner honom totalt. Tänk dig själv hur jävla hemskt det måste vara för honom – för jag antar att Jimmie Åkesson själv inte tycker Jimmie Åkesson är så hemsk, ett äckligt rasistsvin, en fårknullande knätofsbärande bonnjävel och alla andra saker han med all rätt har blivit kallad.

Foto: SVT – Eftersom de låtsas vara public service äger jag som del av allmänheten rätten att publicera bilden

Låt mig klargöra: Jag tycker Åkessons åsikter är vidriga. Jag tycker han verkar vara en riktigt hemsk och vidrig person, en kallsinnad nazist utan hjärta, med ett följe av relativt hjärndöda idioter som väljare. Jag tycker däremot inte att hans utbrändhet är något han förtjänar, för utbrändhet är hemskt, och han visade dess sanna ansikte på Skavlan. Uppgivenheten.

Hipsters är ett lustigt fenomen där många av yttringarna är att man vill gå back to basics, med manliga saker som skägg, hantverk, självhushåll med surdegar, korvstoppande och egna kycklingar – samtidigt som man vill bo kvar i absoluta centrum av en världsstad och jobba på ett flashigt ställe som gör att man har råd med livsstilen och de svindyra ”basic” kläderna. Resultatet blir att de flesta framstår som någon slags posers som vänder kappan (eller snarare flanellskjortan) efter vinden. Att hipsters har fått större och större bredd på definitionen och fler människor anses vara hipsters tror jag är ett resultat av avskärmningen som det moderna samhället ständigt går mot, där vi lever mer och mer perfekta liv online, och gör färre faktiska saker tillsammans. Vardagens fula tryne får för allt i världen inte visas, då blir man blockad eller unfollowad för att man är tråkig och inte ball. Jag kan dock förstå deras längtan efter riktiga saker, eftersom de flesta jobb idag har ett innehåll som bara handlar helt om virtuell bullshit som inte spelar någon som helst roll på riktigt.

Såhär är det: Har du ett arbete som blir värdelöst om någon stänger av strömmen så har du ett låtsasjobb. För att motverka denna gnagande känsla försöker då alla dessa människor att få gjort något riktigt, något de kan ta på, något att vara stolt över att ha framkallat något fint ur något rått och obearbetat.

Att ha den här längtan efter något att ta på, något riktigt, är en effekt som i mångt och mycket är samma sak som utbrändhet, förlåt, utmattningssyndrom. Man jagar den moderna draken som är karriär, pengar, den eviga lyckan att posta vackra och fina saker på Facebook och mitt i alltihop ställer sig väldigt få och undrar vad som egentligen sker med oss. Vad jag egentligen säger? Att hipsters i all sin löjlighet är en positiv respons på en negativ stress, och att flera av dessa hipsters antagligen skulle mått mycket sämre utan att hipstra loss med allsköns hands-on hobbies.

Jag tror att i ett SHTF-scenario, och framförallt efter vilket större event som nu än kommer att drabba oss i snar framtid, så är det viktigt att ta lagom stora delar av varje kaka och lägga ihop till en bra blandning. Jag kallar min variant för smurfbykommunism. Varje individuell smurf har allihop en speciell talang eller uppgift i sin by, och den är en del av en större väloljad maskin inte helt olik en stalinistisk våt dröm. De lallar runt och jobbar väl inte så jättehårt och verkar rätt så skönt pårökta, med någon slags fungerande variant på sex timmars arbetsdag och/eller island time, samtidigt som de get shit done och biter ihop när det behövs. När stora elaka Gargamel kommer så går alla in i något slags välorganiserat försvarsläge och spöar skiten ur både Gargamel och hans katt på ett särdeles effektivt och uppfinningsrikt sätt. Det är precis det här jag vill ha. Jag vill bo med människor jag trivs med, göra något meningsfullt som jag trivs med, i en takt jag trivs med. Jag vill även gå till gemensam kraftfull attack mot de som hotar vårt sätt att leva i vår lilla sköna smurfby. Jag tror att vi skulle må mycket bättre om vi levde i mindre samhällen, i bystorlek. Att kommunism utan staten och Stalin och Lenin och gulags och folkmord och allt annat käckt egentligen är libertarianism gör det hela bara ännu bättre. Men smurfbykommunism är ett roligt ord.

Om vi bara kunde sluta jaga låtsassaker och låtsasstatusar i en låtsasvärld.

6 comments to Stress, hipsters och smurfbykommunism

  • Underbart skrivet! Som vanligt.

    Enbart ett problem – du måste skriva oftare.

  • När jag läste de här orden ”Såhär är det: Har du ett arbete som blir värdelöst om någon stänger av strömmen så har du ett låtsasjobb.”
    då fick jag mig en tankeställare… och tittade mig runt, jag jobbar som tolk och jäklar vad jag känner mig på riktigt nu… Tack.

  • Klockrent formulerat!
    Säger som ‘tolken’ ovan – just den meningen säger ALLT!
    Själv jobbar jag som resurslärare på högstadiet och föredrar att eleverna använder penna och papper framför paddor/datorer och andra digitala läromedel!

    • Man ska inte förkasta tekniska hjälpmedel och prylar helt, men det är väldigt bra att behärska papper och penna med, särskilt för barn. Efter 20 år i IT-branschen har jag svårt att bekvämt och läsligt skriva något större än en postit-lapp.. :)

Leave a Reply

  

  

  

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>