Stöd svenskprepper.se




RSS-flöden

Det var 2016 det

Eftersom precis alla andra skrivit årskrönikor och alla publicerar dem samtidigt, så tyckte jag det var vettigt att släppa min ett par veckor in på det nya året. Käckt va? Det har hänt väldigt mycket år 2016. En hel del dåligt, och en hel del bra. Som prepper påverkas man mer än man tror av samhället, trots att man försöker göra sig oavhängig i största möjliga mån. Det är tyvärr svårt att stå helt utanför samhället och dess påverkande krafter så länge man bor mitt i det, om man inte vill bli yrkeskriminell eller riksdagspolitiker.

Massa människor har dött 2016. En pytteliten bråkdel av dessa var kändisar, och därför brydde vi oss extra mycket om dem eftersom media har sagt till oss att göra det. Själv förlorade jag min morfar under senare delen av året, men han var nästan 200 år gammal så det var helt okej och faktiskt hans tur nu. Han hade varit multisjuk länge och har det nog mycket bättre nu, oavsett vad man tror händer efter döden. Det gör att jag har lite blandade känslor för hans bortgång… skönt för honom, men tråkigt att han inte finns kvar hos oss andra. Hur det här har med prepping att göra? Då han bodde i huset intill och jag var en av de som tog hand om honom i vardagen så var han även en av dem jag preppade för, och hade med i mina krisberedskapsplaner. Preppande har ju med ens närmaste verklighet att göra, varje dag. Hans hus och verkstad innehöll dessutom en hel del matnyttigt, som jag delvis får försöka styra upp på annat håll när hans hus säljs så småningom.

Omvärlden pekar mer och mer på någon form av SHTF-scenario, och även de mest kritiska röster börjar förstå att det är allvar nu, och att det finns ingen kridsberedskap som tar hand om individer och familjer i någon större utsträckning. På bilden härunder ser ni ett par rader på Facebook från en av mina vänner som länge varit rätt skeptisk till ens minsta lilla hemmapreppande, trots att jag har sagt att eftersom de har ett barn, så måste de åtminstone följa myndigheternas uppmaning om 72 timmar, för sin egen och för barnets skull. Att vara beroende av stat, kommun och dess organisationer bara några timmar in på ett större ström- eller vattenavbrott är inte hållbart idag. Det händer för mycket knasigt i omvärlden för att vi egentligen ska veta vart allt är på väg, och vad som kommer att hända om en vecka, om en månad eller ett år.

För att prata om något roligare, så var ett av årets stora höjdpunkter definitivt #prepperSEmeeting2016 nere i Skåne. Så otroligt kul att få träffa nya och gamla vänner och tillsammans skapa minnen för livet.

En sak som slog mig när vi grillade på lördagskvällen var den omedelbara samarbetsviljan, allt ifrån att göra grillspett tillsammans till att duka och duka av, dela med sig av sin mat och se till så alla blev nöjda och glada. Upp mitt på bordet med allt, och dryck och mat trugades. Vi hade mat till åtminstone dubbla mängden människor, men vi gjorde så gott vi kunde för att äta upp den – och misslyckades förstås kapitalt. Efteråt bjöd undertecknad på olika romsorter, och @PariPrepp bjöd på cigarrer medan vår värd läste första kapitlet ur sin kommande bok (skriv nu klart för helvete!). Vi hade på nästan ingen tid alls blivit goda vänner allihop, eftersom vi i mångt och mycket bara behövde fylla i de saker som vi inte redan visste om varann efter allt vårt pratande online. Det var tydligt att den så väl förekommande preppermyten ensam är stark nu effektivt var helt och fullt dödförklarad. Efter att ha umgåtts lite med de som finns i min närhet under resten av året, så ser jag fram emot att träffa allihop i sommar igen, och säkert på andra tillställningar med.

Kött fifan

Mätta blev vi

Rom och cigarrer ger starka preppers

Cigarrer fungerar mycket bättre som myggskrämma än apotekets Mygga. Slutsatsen är således: preppa cigarrer.

Så, politik då ja. Det är kanske lite dumt att blanda politik och preppande, men ni som följer mig på twitter vet att hålla käft och att inte framföra min politiska åsikt är inte mina starka sidor. Jag försöker dock hålla politik borta från denna bloggen, men när läget på riket och samhället inkräktar rejält på min roll som prepper, så är det svårt att låta bli.

Jag skäms inte för att säga det rätt ut; jag är en stolt libertarian. Jag tror på individens frihet och förmåga. Jag tror inte på statlighet, skatter och det faktum att de flesta offerlösa brott idag är helt eller delvis av kommersiell natur. Då kan ni förstå att det är svårt att just hålla käften i ett land som styrs av ofärdiga idioter som utnämner fackpampar helt utan riksdagserfarenhet till statsminister, en 12-åring till utbildningsminister, julmustvetare till terrorexpert och programledare från Disneydags till kulturminister. Sen är det en helt och hållet tandlös höger, som trots namnet Alliansen sällan tycker ens i närheten av samma sak, inte jobbar tillsammans för att plocka bort socialismen från Sverige trots hundratals möjligheter, och har inte ens en gemensam budget. Var och en för sig är de inte vidare mycket till annat än sosserier det heller, se bara på Folkpartiet som envisas med att kalla sig Liberalerna, trots att de vill förstatliga skolan och helt och fullt saknar någon tillstymmelse till liberal politik.

Miljöpartiet hatar miljön, kvinnor och svenskar, VPK är girigbukar som bara vill höja alla skatter till 100%, och så fort F! tycker någon endaste sak så börjar jag bara skratta okontrollerat åt tokigheterna – sådana genomhjärndöda dumheter är imponerande att de kan komma fram till. Kvar i vänsterledet finns Putin-finansierade Sverigedemokraterna – ja, du trodde väl inte att SD var höger bara för att övriga socialister har mässat det i alla år? Ett parti som inte är för demokrati, och inte gillar Sverige. Jag menar, till och med sossarna är vad de heter. Sossar. SD är Sverigefientligt, svenskfientligt och nationalsocialistiskt. Kvar är ett gäng periferipartier som Medborgerlig Samling, Piratpartiet och Liberala Partiet. Allihop väldigt bra på sina sätt, och jag skulle gärna se dem alla med en bit makt var. Men det kommer nog tyvärr inte hända. Så ja, jag är enormt politiskt uppgiven inför valet 2018, och jag tror tyvärr inte 2017 och 2018 kommer göra något alls bättre på den svenska politiska arenan när det verkar vara sån otrolig avsaknad av politiska cojones. Fast, man ska inte ropa nej för att man har hål i häcken, vad som helst kan ju faktiskt hända.

Alla dessa fånar ska alltså bestämma över oss och vår säkerhet. Det är skrattretande och skitlöjligt.

Preppers fortsätter att bli hånade, inte sällan från vänsterkanten. Det påpekas gärna att det är män som gör det, och att det minsann var samma sak som någons farmor gjorde i en stuga på 1800-talet och då kallades det minsann bara livet. Vänstermänniskorna som gör detta framstår genom sitt smutskastande som livrädda för att andra människor väljer att ta ansvar själva, och vågar vara individer istället för att man ger alla pengar till staten som då ska ta hand om en. Det är ju faktiskt pinsamt tydligt numera att trots världens högsta skattetryck så har vi inte alls allt det man skulle kunna vänta sig av nivån på samtliga samhällsfunktioner, en del knappt överhuvudtaget. Därför är det vettigt att om än inte kalla sig prepper, så åtminstone ha någon form av grundläggande krisberedskap i hemmet och i hjärnan. Du vet väl om att den statliga krisberedskapen täcker ungefär en mindre stadsdel i Göteborg – för hela landet?

preppare

Preppare blev ett nyord. I sann anda av hur det svenska språket appliceras ska det bli ett fult svenskt ord istället för ett redan vedertaget begrepp. Tacka vet jag på den tiden en freestyle var en freestyle! Utlysningen av nyordet innebar i vanlig ordning när större media uppmärksammar något som har med prepping att göra en spik med trafik till bloggen, detta trots att jag kallar mig prepper och inte preppare. Vi får väl hoppas att det åtminstone medförde att fler vågar sig ut i rampljuset och stolt förkunna att de minsann tycker om att klara sig själva utan hjälp från pappa staten, och gillar att ta ansvar.

En av de sista dagarna på 2016 fick jag äntligen tummen ur och hälsade på min barndomskamrat @WaldoPrepper, ett mycket kärt om än lite för kort återseende. Jag har ju arbetat och senare bott utomlands i många år, så det var på tok för längesen vi sågs. Det är kul hur någon man inte haft mer än sporadisk nätkontakt med känns lika bra att sitta och tjôta med som för massa år sen. Självklart snackade vi både gamla korkade minnen och preppande, och det blir snart en upprepning på besöket fast en helkväll den här gången.

Så, bring it on, 2017. Visa vad du går för. Jag är redo för det mesta – är ni andra?

Leave a Reply

  

  

  

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>