Stöd svenskprepper.se




RSS-flöden

Skarpt läge: Dag 10

Vaknade av ljudet av krossat glas inatt, blev förstås genast klarvaken. Efter att jag hade orienterat mig och snabbt i mörkret kollat runt i huset och källaren så insåg jag att ljudet troligtvits kom utifrån, och jag hade fönstret i sovrummet lite öppet så det hördes nog extra tydligt därför. Plockade med mig en ficklampa och ett bräckjärn och smög försiktigt ut och låste dörren bakom mig, och gömde mig i skuggorna vid en buske intill gatan. Efter bara en liten stund såg jag minst två ficklampekäglor spela i ett av grannhusets fönster, och adrenalinet började pumpa ännu hårdare. Vad fan ska man göra i en sån här situation? Det låter udda att de skulle gå in i ett hus men skita i de andra runtoming, och ett av de andra husen var ju mitt. Eftersom jag tömt huset mitt emot på allt av tänkbart värde så var mitt hus extra utsatt, och jag kan inte minnas att just de grannarna de nu var inne hos hade något extra värt att stjäla, typ vapen eller så. Det var faktiskt ett av få hus på gatan som inte var åretruntboende, och det äldre paret som har det som sommarstuga har inte varit där sen tidigt i augusti.

#skarptläge

Så, skulle man ta sig in i huset igen och sitta och vänta som en rädd liten hare, eller skulle man göra ljud eller lysa med lampor eller något så att de stack iväg? Vad händer om de istället skulle gå till attack mot mig, för att de förstod att jag var ensam? Ensam är fan inte alltid stark, och själv är jävlar i mig inte bästa dräng heller. Efter lite klurande insåg jag att jag hade ett övertag som de inte räknat med; för några veckor sen köpte jag ett par transceivers, eller helt enkelt komradioapparater, på eBay, och en liten smutt funktion på dessa var att de hade något slags alarm som kombinerades med en blinkande LED. Eftersom jag inte använt de nämnvärt de här veckorna så var båda apparaternas batteir fulladdade. Hade jag varit i brytartagen hade jag nog reagerat om det började tjuta intill mig och någon från ett grannhus kom och gick med en ficklampa. Sagt och gjort, för att skydda mig själv någorlunda gick jag in till mig igen och låste dörren, greppade min ena radio ur kommunikationslådan (va, har inte alla en sån?!) i hallen, täckte för LED-lampan med lite eltejp och stängde av displayens bakgrundsljus och gick upp på övervåningen. Här luktade det svagt av avlopp, och jag var grymt imponerad att det fortfarande fanns vatten så man kunde spola, även om det tog en stund. Go självtryck, it’s your birthday! Smög upp fönstret som vätter mot gatan, och satte mig på en stol i mörkret och väntade. Efter en stund ser jag hur de kommer ur huset bärandes på några slags väskor, som inte verkade alltför tunga. De var två personer, av allt att döma tonåringar. Perfekt, hariga jävlar på helspänn! Jag gick ner på knä och ställde mig i hörnet på det stora fönstret, och höll upp radions högtalare mot öppningen och tryckte in larmknappen. Ljudet skar som en… tja, siren, som det ju var, genom natten. Humle och Dumle svor lite och sprang uppåt backen, varpå jag sprang ner, ut och ställde mig och pratade högt och upprört och svor, samtidigt som jag lös i deras riktning med en ficklampa i varsin hand. Resultatet blev ungefär som flyktscenen i E.T. där han trashar genom skogen med massa hillbillies efter sig. Eller i alla fall kändes det så för mig, och verkade så på skitungarna. Jag hörde två moppar startas och köra iväg, och kände att jag nog åtminstone var säker för inatt.

På morgonen efter nästan ingen sömn alls så var jag tvungen att uppdatera mig på hur det såg ut omkring mig. Det visade sig vid en snabb okulärbesiktning att grannens hus som jag såg dem i var det sista huset av många de hade gått in i. Så mycket för min plan att ge mig in i dem för att få ihop lite mer mat och användbara prylar, och så mycket för mina plankor och spånskivor, jag tror helt enkelt inte det är tillräckligt skydd, och har man något att skydda och försvara, så kan det vara något väldigt värdefullt. Stannade till på toppen av backen och sniffade, lukten av brandrök gjorde att jag påmindes om att även om staden var liten, så var mitt lilla kvarter långtifrån hela stället. Dags för den där rekningsturen innan det blir mörkt.

Tog pickupen som jag funderat på ett bra namn till – klart bilar ska ha namn – men kan inte komma på något som är kaxigt nog och samtidigt ett kvinnonamn. Jag är lite traditionell när det gäller båtar och bilar, de ska ha kvinnonamn. Ripley kanske? Eller är det för kaxigt? Vi får se. Körde runt på stan och tittade, det var redan skräp och måsar överallt, och luktade inte gott. På Coop hade någon av skadorna och den tilltufsade bilen att döma backat in en Volvo 740 i dörren och antagligen var det väl helt plundrat därinne… men jag blev för nyfiken eftersom jag redan tänkt att hälsa på här någon natt, och parkerade på den tomma parkeringen framför och tog med mig en såndär stor korg in. Tänkte att kundvagn bara blev krångel. När jag gick in så tror jag att jag aldrig har känt en sån stank som inte kom från avföring innan, så upp med shemaghen som inte hjälpte alls mycket, och när jag passerade mjölkkyldiskarna och grönsakerna förstod jag varför. Någon käck människa hade haft något som såg ut som en blandning mellan piñataparty och matkrig där, med mat och mjölk- och juiceprodukter överallt, och av stanken att döma var det inte direkt tidigare idag.

Borta vid konservhyllorna var det förvånansvärt fullt, även om det var lite oordning och en del av kriget verkar ha förts här med. Plockade korgen full av blandade konserver och insåg att det här skulle kräva mer än en korg… så jag gick ut med den fulla och hivade in den under kåpan på pickupens flak, och låste noga efter mig. In i affären igen, den här gången med två korgar som jag återigen fyllde till bredden. Upprepade det här några gånger till och passade även på att handla massa kaffe, koncentrerad juice, knäckebröd och lite andra torrvaror. Tandkräm och tandborstar och massa flaskor av mina favoritduschcreme slank ner i den sista korgen med. När jag kände mig nöjd med min shopping så åkte jag upp till en utsiktsplats där man egentligen inte ser vidare mycket, men man kan få sig en bra koll på det heltäckande läget i stan, jag tänkte främst på brandröken jag känt innan. Som jag nästan befarade så brann det på åtminstone femton olika ställen, och då kunde jag bara se 60% av stan. Det  här var fan inte bra. Inte bra alls. Körde hemåt medan jag funderade lite på hur jag skulle få in alla grejerna i huset och sortera dem bra, när tanken slog mig; det verkar inte bättre än att jag får bugga ut, dra härifrån med allt jag kan ta med mig.

Och det måste ske så snart som möjligt.

Spenderade resten av dagen och kvällen med att packa allt jag ville ha med mig i lådor och väskor, tänkte det kunde vara trevligt att ha med sig lite mer än bara sina prepps när jag ändå hade lite extra tid på mig. Jag hoppades att snorungarna inte skulle komma tillbaka inatt, utan kanske välja några andra hus åtminstone ett par dagar till. Somnade på tok för sent, det kommer bli en lång dag imorrn.

Åtgärder tagna idag:

  • Antagligen klarat mig undan ett inbrott i mitt hem med lite MacGyver-tänk
  • Varit och ”handlat” på Coop som praktiskt nog hade öppet
  • Bestämt mig för att dra åt helvete

Mat jag ätit idag:

  • Frukost: Knäckebröd med leverpastej och smörgåsgurka
  • Mellanmål: Kex med nutella, kaffe
  • Middag: Fiskbullar med potatis och ärtor/morötter
  • Kvällsmat: Te, knäckebröd med baconost

Det här skarpa läget är en övning jag genomför själv för att förstå hur jag och det jag har förberett mig för påverkar mitt liv. Då jag är så lyckligt lottad att jag inte har ett vanligt dagjobb så kan jag gå all in de här veckorna. Då jag bloggar om det kommer jag ha en dator igång, men inte använda den till något ”för nöjes skull”, utan hålla mig till böcker och sällskapsspel. Likaså kommer jag inte använda spritkök eller grill för att tillaga alla måltider utan bara en del, då det är onödligt resursslöseri, istället kommer jag använda den vanliga spisen. Några dagar simulerar jag att jag äter upp mat som fanns i kyl och frys, för att använda upp befintlig näring. Om det här faller väl ut ska jag försöka en månad nästa gång, med ännu bättre kronologi. Observera att jag ej utför fiktiva eller olagliga saker som nämns här, men jag är på så nära håll jag kan inom lagens råmärken och ”markerar” i motsvarande tid som det hade tagit att utföra.

12 comments to Skarpt läge: Dag 10

  • Opie

    Har följt det här experimentet med intresse, bra jobbat. Men helt ärligt, du behöver fundera på självförsvar och personligt skydd. Antingen anmäler du dig till en jägarexamenkurs i morgonsolen så införskaffar du vapen på olagligt sätt. Det torde vara uppenbart för dig att du inte kommer långt med ficklampor och bräckjärn.

    • Kul att du tycker om mitt skrivande :) Jag håller redan på med pistolskytte och tror jag kan söka om första licensen om ett tag. Jägarexamen tänkte jag ta i vinter/vår, då går kurserna här där jag bor. Jag tror att man framförallt behöver vapen för att visa att man kan skada någon rejält, och förhoppningsvis aldrig använda det mot någon person. Jag är dock pacifist i grunden, men skulle inte ha några problem att oskadliggöra någon som hotar mig, mitt eller de mina.

  • Opie

    ”I morgon, eller så införskaffar…” Skulle det stå

  • Opie

    Jo, jag tänker att använda vapen, antingen som hot eller skarpt är en absolut sista utväg när inga alternativ finns kvar. Men att använda som tror jag inte på. Det riskerar att eskalera situationen. Risken attde du hotar återkommer i större antal och med egna vapenägaren stor. Dessutom röjer man att man har egendom/prepps som man är villig att försvara med extremt våld.

    Intressant med pistolskytte. Jag har alltid trott att det är mycket, mycket svårt och tar lång tid att få licens för någon typ av pistol som duger till försvar? Behöver man inte traggla i år med luftvapen och dyl innan ngt sådant kan komma ifråga? Lättare då att köpa en glock illegalt ?

    • Ja, det är ju en risk man får ta. Därför jag i berättelsen valde att inte visa mig utan bara låta och lysa osv. Det är då väldigt oklart för dem vilken typ av hot de eventuellt står inför. Men ja, att skjuta ihjäl någon i preventivt syfte har ju även det sina fördelar, men jag vet inte om jag skulle klara det utan ett reellt hot riktat mot mig. Utan fortifierat boende är det en svår balansgång.

      Så länge man är ostraffad så är det relativt enkelt, även om det inte direkt är som i många stater i USA. Du blir medlem i en lokal skytteklubb, och börjar skjuta på deras träningar, oftast med en sportskyttepistol av kaliber .22. Är du duktig kan du vara med i diverse tävlingar som anordnas. Efter att du kan visa upp diverse bra resultat och bevis på ”nötande” så kan du ansöka om att få licens för .22, och när du fått den beviljad kan du köpa ditt första vapen (och vapenskåp). Sen gör du så för varje kaliber och typ av vapen du vill ha, även om det finns begränsningar. Kombinera med jägarexamen och du kan ha flera olika typer av jaktvapen med.

  • Opie

    Illa jag skriver, ”men attanvända som hot”

  • Opie

    Hur lång tid och vilken insats från .22 till 9 mm talar vi om ungefär?

    Att använda dödligt våld för att skydda sin familj och sina chanser till överlevnad är tveklöst rätt. I ditt scenarie där hela samhället verkar kollapsat med allt vad det innebär i form av avsaknad av polis osv är det ingen tvekan.

    Dock tycker jag ditt experiment tydligt visar att man behöver vara en grupp likasinnade för att ha en chans på längre sikt.

  • Juristen

    Opie: Rent formellt finns det inga krav på att börja med .22, men det är så många av de traditionella pistolskytteklubbarna jobbar. Sedan IPSC (praktiskt skytt, förkortningen står för International Practical Shooting Confederation vilket är den amerikanska huvudorganisationen) kom till Sverige finns det IPSC-klubbar som inte skjuter med annat än 9 mm och grövre kalibrar. Därmed är det fullt möjligt att söka 9 mm som första vapen.

    Men för att erhålla tillstånd att inneha enhandsvapen krävs synnerliga skäl (se 2 kap. 6 § vapenlagen) vilket innebär att kraven är högt ställda. Du måste visa att du har ett behov av vapnet genom ett föreningsintyg. Intyget skrivs ut av klubbledningen där de intygar att du är aktiv med vapen i den kaliber som ansökan avser och att du därmed har behov av det. Detta gör klubben oftast först efter sex månaders aktivt medlemskap. Generellt sett räcker detta för att synnerliga skäl ska anses föreligga även om det finns rapporter om att polisen i Västra Götaland kräver träningslistor och tävlingsresultat utöver föreningsintyget (något som dock förvaltningsrätterna oftast inte har godtagit).

    När det gäller jaktvapen är det enda kravet jägarexamen. Men för jaktvapen gäller den s.k. jaktgarderoben (något som inte finns för målskyttevapen) vilket omfattar fyra skjutvapen för ändamålet jakt. För femte och sjätte vapnet krävs särskilda skäl vilket i princip innebär att du ska visa att du jagar på ett sätt som motiverar fler än fyra skjutvapen. Oftast är det inga problem gällande femte och sjätte vapnet. Men för sjunde jaktvapnet gäller att sökanden ska visa att ett mycket kvalificerat behov föreligger (se 2 kap. 4 § femte stycket vapenförordningen). Oftast är det bara yrkesjägare och dylikt som kan motivera ett sådant behov.

    Till sist råder förhållandevis hårda förvaringsregler för skjutvapen. Du måste ha ett säkerhetsskåp som är godkänt enligt standarden SS3492. I ett sådant skåp får du förvara maximalt 20 gevär eller 10 enhandsvapen. Vill man förvara mer vapen än så måste man ha ett värdeskåp som är godkänt enligt standarden SS-EN 1143-1 Grade III där du får förvara maximalt 40 gevär eller 20 enhandsvapen.

  • Opie

    Tack för info, Juristen. Är bekant med regelverket runt jaktvapen och det är hanterbart och rimligt. Vad gäller enhandsvapen verkar det helt enkelt kosta för mycket i tid och engagemang. Är man inte intresserad av att lägga mycket av sin fritid på detta blir det svårt. Tyvärr verkat det enklare att införskaffa dessa på illegal väg.

    • Att gå och skjuta ett par timmar en kväll i veckan i ett drygt halvår är inte en orealistisk väg till första kalibern. Andra går lite snabbare. Kostnad ca 50-100 spänn per kväll. Är det verkligen för mycket engagemang, jämfört med straffet för illegala vapen, och risken vid anskaffning?

  • Larsa Dehlin

    Klarar man inte de relativt basala kraven som ställs på en pistolskytt ska man nog undvika enhandsvapen öht. För sin egen skull likväl som för andras välbefinnande. Jag skulle aldrig rekommendera någon att börja skjuta för att ha tillgång till vapen om shtf, skjuter gör vi för att det är himla kul och avkopplande samtidigt som det utvecklande för t.ex. studsarskyttet.

    /Larsa – nationell klass3 sedan 2000, ipsc sedan 2007 och ppc sedan 2008. Jägare sedan 2001

Leave a Reply

  

  

  

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>