Stöd svenskprepper.se




RSS-flöden

Skarpt läge: Dag 5

Så hände det till slut. Inte en tillstymmelse till 3G eller 4G eller ens Edge. Inget mer internet på mobilen. Det verkar dock som om 2G lever vidare, men det är väl bara en tidsfråga innan det försvinner det med. Det blir genast bra mycket ensammare utan ens prepperkamrater online, människor man kommit riktigt nära över tiden, människor som blivit fler och fler och alltid varit väldigt generösa med tips, tankar, och rentav kärlek. Människor jag på sin höjd kan förnamnet på, som är och förblir ganska anonyma trots närheten. Jag önskar nu att jag hade gjort allvar av tanken på en lista med telefonnummer till dem som kör med nödtelefon, och ungefärlig placering på preppers hem, och bug-out-locations. Det hade varit väldigt skönt att kunna slå sig samman med likasinnade nu.

#skarptläge

Idag upptäckte jag att någon hade varit uppe i växthuset som ju står olåst, någon hade tagit med sig flera tomatplantor, det verkar som om det främst är de som hade många omogna tomater på sig. Kanske var det någon som såg mig skörda och vattna där igår. Jag flyttade in resten av tomatplantorna i vardagsrummet framför det stora panoramafönstret, de syns ju utifrån där men det verkar som om än så länge att folk inte riktigt vågar sträcka sig så långt som att de bryter sig in hemma hos någon. Men det är väl bara en tidsfråga.

Grannarna grillar inte längre, och man ser nästan ingen utomhus, men jag är rädd för att det är människor med dåliga tankar och desperation som ger sig ut när mörkret kommer fram, människor som gör nästan vad som helst för en bit mat. Än så länge är det ju såpass varmt att man inte behöver ha på någon värme i husen, men om vädret fortsätter fucka med oss såhär så är det väl höst snart. Tog en promenad förut för att uppdatera mig på hur det är i mitt närområde, och flera av grannarna har gett sig av härifrån, kanske till släktingar eller till någonstans där de tror sig få hjälp av staten och samhället. Det är lite skrämmande att det faktiskt finns människor som tror på det där, att någon slags överhet hjälper dig vid en kris.

Det finns fortfarande rinnande vatten, men nu är det märkbart lägre tryck i det. Jag tror att imorrn bitti blir den sista vanliga duschen för mig, jag passade på att flytta in vattentunnorna till gästrummet – jag litar inte på att de som stryker runt här låter förrådet vara i fred, och likaså plockade jag in stegen för att förhindra att någon tar sig upp på övervåningen. Om strömmen inte har kommit tillbaka på måndag så drar jag igång fullt skydd här, dags att minimera möjliga ingångar/inträngningspunkter till huset. Vill inte vakna av att någon har tagit sig in genom ett källarfönster och lyckats klura ut var jag gömmer min mat och mina övriga prepps. Det blir en väldigt rudimentär lösning, jag spikar för de flesta fönster med rejäla brädor och förstärker ytterdörren. Det får duga, jag lägger inte mer energi på det eftersom jag inte tänker stanna här så länge om det fortsätter.

Jag trodde verkligen inte det skulle bli så här illa så här fort, men än så länge är det ingen looting på gång, och det brinner inte i stan. Men det är väl bara en tidsfråga.

Åtgärder tagna idag:

  • Flyttat in vattentunnor, förberett fullt skydd av huset
  • Flyttat in de flesta verktyg och liknande från förrådet
  • Flyttat in tomatplantor från växthuset
  • ”Inventerat” grannarna för att se vilka som är kvar hemma och inte
  • Beväpnat mig – jag går inte utomhus utan kniv och vid dörren ligger både stor bräckjärn och baseballträ

Mat jag ätit idag:

  • Frukost: Knäckebröd med räkost, juice och banan
  • Mellanmål: Kaffe och Oreo’s
  • Middag: Österrikisk gulasch, med en burk konserverade päron till efterrätt
  • Kvällsmat: Knäckebröd med makrill i tomatsås, te

Det här skarpa läget är en övning jag genomför själv för att förstå hur jag och det jag har förberett mig för påverkar mitt liv. Då jag är så lyckligt lottad att jag inte har ett vanligt dagjobb så kan jag gå all in de här veckorna. Då jag bloggar om det kommer jag ha en dator igång, men inte använda den till något ”för nöjes skull”, utan hålla mig till böcker och sällskapsspel. Likaså kommer jag inte använda spritkök eller grill för att tillaga alla måltider utan bara en del, då det är onödligt resursslöseri, istället kommer jag använda den vanliga spisen. Några dagar simulerar jag att jag äter upp mat som fanns i kyl och frys, för att använda upp befintlig näring. Om det här faller väl ut ska jag försöka en månad nästa gång, med ännu bättre kronologi. Observera att jag ej utför fiktiva eller olagliga saker som nämns här, men jag är på så nära håll jag kan inom lagens råmärken och ”markerar” i motsvarande tid som det hade tagit att utföra.

6 comments to Skarpt läge: Dag 5

  • Adde

    Grymt spännande! Bra jobbat!

  • Segersvard

    Det här med att vara ”ensam i sitt slag” är något jag själv funderar mycket på. Vore det verkligen omöjligt/olämpligt för svenska preppers att koordinera sig gemensamt?

    Man skulle kunna ha krav en minimum-nivå hos individen, för att få ta del av gruppens fördelar. En mängd med mat/vatten/utrustning för ett minimum av X antal dagar. Inidividuellt självförsörjande på el. Sådant som _alla_ kan uppnå, om viljan finns.

    Bara den nivån är nådd, så finnes utrymme att ta tillvara på varandras särskilda kompetenser. Någon har jägarexamen, en annan yrkesmilitär. Någon högutbildad med insikt i kommunens/länets/statens krishantering och -beredskap. Osv.

    Man skulle kunna börja nationellt. Därefter decentralisera, nationellt -> regionalt -> lokalt. Det långsiktiga målet skulle kunna vara att alla som kan och vill koordinera sig med likasinnade ska kunna göra det i ett SHTF-scenario, utan att någon parasiterar på en annan.

    Låter detta som något omöjligt/orimligt? Skulle gärna se en diskussion (blogginlägg?) om ett realistiskt sätt främja en dylik utveckling på.

    • Jag har faktiskt flera såna kontakter. Tyvärr är det ju så att både ens opsäk och det faktum att man inte fullt känner personerna kan spela in och ställa till det. Jag ska klura lite och återkommer antingen med ett inlägg här eller survivalistforumet om det.

  • Segersvard

    Naturligtvis spelar sådana variabler en stor, för att inte säga en avgörande inverkan. Just därför ser jag ett behov av levande diskussion kring hur t ex en skälig opsäk kan balanseras med tillvaratagandet av kompetens och färdigheter, såväl för individ som grupp. Just för att vi här bollar med faktorer som kan spela en stor roll i frågan om liv eller död i många sammanhang, beroende på vem som inkluderas eller exkluderas i planeringen.

    Vad behöver man helt enkelt för att kunna börja så ett frö av tillit till nya preppers? Hur skiljer man agnarna från vetet, kort och gott?

    Naturligtvis inga lätta frågor, som det sannolikt inte finns något ”rätt” eller ”fel” svar på. Men generella perspektiv, reflektioner och även eventuella erfarenheter finns ju alltid att delge, menar jag.

    Tackar där dina kommande perspektiv, ser fram emot ditt bidrag!

  • John

    Ditt scenario haltar på en punkt. Det är ju inte så att människor försvinner när samhället krisar och bekvämt lämnar en postapokalyptisk ödestad där bara berättelsens ”jag” är kvar. Så som du beskrivit dagarna, är du ju faktiskt sist kvar i ditt område! Halvtaskig prepper där. Nej, i en verklig kris stannar nog folk kvar på den tryggaste plats de vet: hemmet. Däremot ökar nog samvaron i kvarteren på olika sätt, grupper slår sig samman med olika definitioner av moral och rätt.

Leave a Reply

  

  

  

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Protected with IP Blacklist CloudIP Blacklist Cloud