RSS-flöden

Preppsnack på Homies Podcast

Förra veckan spenderade jag en bra stund med Peter och Teo på Homies Podcast, där vi snackade prepping och lite allt möjligt. Det här var två rejält trevliga gubbar, och jag tänker allt följa upp den här inspelningen med att åka och hälsa på dem neråt landet framöver. Kanske blir detta podcasten som tillsammans med Podd72:s uppmjukning äntligen får min generella avsky att vända, och krossar mina fördomar om podcastar med okunniga mediamän från Stockholm? :) Vi snackade om varför jag började preppa, varför man bör ha en krisberedskap och myten om att ensam är stark.

En gång i tiden på det glada 90-talet spenderade jag många timmar i en närradiostudio, där jag och ett par vänner sände rätt så ocensurerat snack med mycket musik mellan varven. Det här fick mig onekligen att tänka tillbaka på den tiden, och det fick mig sugen på att skaffa en bättre mikrofon än det bluetooth-headset jag använde mig av här, som fick mig att låta som om jag satt i en låda med en Televerket-telefon med snurrskiva. Genast började dessutom idéer om ämnen för podcasts att dyka upp. Så man vet inte, kanske blir det något i framtiden. Att ha en pratstund med grabbarna på Homies var hursomhelst väldigt trevligt. Vik nu 80 minuter för att lyssna på vårat svammel, och tycker du om det du hör lyssnar du på mer av deras grejer.

Räcker verkligen 72 timmar?

Häromveckan så gick Länsstyrelsen i Västra Götaland gått ut med en uppmaning om att man bör ha en krislåda hemma, för att klara 72 timmar utan ström och vatten. Samtidigt kör Göteborgs kommun igång sin 72 timmar-kampanj rejält, med bland annat information på alla sina lastbilar och annonser i lokalpressen.

Det är ett jättebra initiativ, som frigör enorma resurser från det skrattretande yttepytte till anslag som berörda myndigheter har för sådana här situationer. Ju fler som kan klara sig själv, desto fler som verkligen behöver hjälp kan få ta större del av resurserna i anspråk, t.ex. gamla, sjuka och handikappade. Så ja, 72 timmars beredskap är jättebra, men räcker det verkligen?

Vad förväntas hända efter de här tre dagarna? Om man har någon som helst insikt i hur dåligt förberedda kommuner, landsting med flera organisationer är på krissituationer, och hur lite anslag frivilligorganisationerna har för att kunna få fram hjälp ens till ett litet drabbat område, så blir det genast lite mer skrämmande insikter. Det finns inte en chans att alla boende i t.ex. Göteborg skulle kunna få den hjälp de behöver med mat-, vatten- och hygienbehov tre dagar efter en större kris. Jag tror inte ens en en stadsdel i Göteborg eller en liten stad i Västra Götaland skulle kunna få den hjälpen med de resurser som finns att tillgå – och det förutsätter ju dessutom att det inte är en fortsatt pågående kris med fara för liv och egendom, t.ex. krig eller en rejäl storm.

72 timmar eller tre dygn har blivit ett slags magiskt mantra som MSB, kommuner och landsting har fastnat vid, mest baserat på att det var de amerikanska myndigheternas rekommendation vid kärnvapenattacker under kalla kriget. Tyska myndigheter gick nyligen ut och rekommenderade tio dagars beredskap hos befolkningen, och det låter faktiskt som en mycket vettigare siffra. Chansen för att ett krisscenario är över inom tio dagar är oändligt mycket större än inom tre dagar.

Som prepper får man väldigt ofta frågan om vad man förbereder sig för, gärna med frågan ”Äre zombieapokalypsen eller?” följt av ett skratt. När man förklarar hur många olika katastrofer som kan drabba oss här i Sverige så brukar det där skrattet fastna i halsen ganska fort. En zombieapokalyps är ett utmärkt scenario att preppa för, eftersom det drabbar samhället på ungefär alla tänkbara hemska sätt samtidigt, och därför är du enormt bra förberedd på det mesta just om du preppar för det. Det finns ju förstås förhoppningsvis ingen prepper som tror på en faktisk zombieapokalyps även om man hoppas lite mer på den för varje gång någon skrattar åt prepping. I mitt och de flesta andra preppers fall så är våra förberedelser inriktade på de direkta och indirekta effekterna av de flesta saker som kan drabba oss. Närmast till hands för oss här i Sverige är krig/invasion, ekonomisk kollaps och ström-, vatten- och infrastrukturavbrott till följd av storm. Det ingen kan förutspå något om är dessutom effekten av solstormar, även om det mest verkar användas som svepskäl för att mörka främmande makts cyberangrepp på flygplatser.

Men, tro inte att jag inte tycker de här uppmaningarna på något sätt är dåliga. För varje människa som är förberedd på en kris så är det större chans att någon som inte kan ta hand om sig själv får någon form av hjälp. Jag har bara en känsla av att det för de allra flesta är alldeles för lite, alldeles för sent.

Har du nyligen bestämt dig för att skaffa dig någon som helst krisberedskap? Läs en guide, fråga andra preppers på #prepperSE, tänk igenom allting en extra gång. För det är det hela grejen med att vara förberedd handlar om, att ha tänkt igenom sin situation, och att ha tänkt en extra gång.

 

Din integritet på Google Maps

Många verkar inte veta om det, men det går alldeles utmärkt att få bort sig själv, sitt hus, sin bil, sin arbetsplats och annat från Google Maps Street View. Visserligen försöker Google med ganska bra resultat att blurra ut (ja, nu bestämmer jag att det heter så på svenska, lev med det) ansikten, registreringsskyltar och annat, men om du inte är nöjd med det är det jättesmidigt att själv kunna välja vad som ska synas och inte.

Hur gör man då? Det finns en jättesmidig funktion för detta. Gå till maps.google.com och leta upp ditt hus eller det du äger som du vill ha blurrat, gå in på Street View och se till så att du har det i en bra och heltäckande vy. Tryck sedan på den pyttiga texten ”Report a problem” nere i höger hörn, då kommer en sida som ger dig en vy och lite valmöjligheter. Zooma in eller ut med plus/minus-knapparna så att du har hela byggnaden eller objektet innanför den röda fyrkanten, som jag har gjort med politikerdagiset på exemplet nedan (bilden är zoombar genom att klicka på den). Välj anledning under ”Request blurring”, t.ex. ”My home”. Skriv sedan något i stil med ”This is my home and I don’t want it on Google Maps.” i rutan. Fyll i din mailadress, t.ex. den du antagligen har kopplad till ditt Google-konto. Kryssa i att du inte är en robot (även om du råkar vara en robot) och tryck på ”Submit”. Du kommer få ett bekräftelsemail på din anmälan ganska fort, och sen kommer ett till inom kort (ca 20 minuter de gånger jag testat) där de bekräftar att ändringen är gjord, och att den går live inom 24 timmar.

Svårare än så här är det alltså inte att återta åtminstone en liten del av sin personliga integritet, om man nu råkar ha någon. Det verkar vara ett växande problem med en stor massa människor som inte tycker att ”sånt här är så viktigt”. Den här posten är inte för er. Fortsätt vara får. Du som bryr dig om den allt mer växande informationsmängden som finns lagrat om dig själv online förstår att det är ganska trevligt att någon inte kan se in i ditt öppna garage, eller se vad för bilmodeller du har stående vid ditt hus – eller i vissa absurda fall se rakt in i ditt hem.