Stöd svenskprepper.se




RSS-flöden

  • Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.

Och ditt preppande går bra?

Tjatja bloggen dårå. D har liksom vatt lengesen ja skrev.

Näe, jag vill inte vara den där bloggen som har massa inlägg som hur längesen det var jag skrev något och att jag lovar att bättra mig. Jag har helt enkelt saknat inspiration och haft mycket annat för mig i sommar. Bland annat har jag försökt överleva den där förbannade värmen. Min artrit har aldrig förut blivit såhär påverkad av värme och fukt som den här sommaren, som aldrig verkade vilja sluta vara vidrigt floridaiansk, jag hade sådan värk att jag började de flesta dagar med att gråta och svära. Tänk er hur det är att få kramp i vaden, eller molande tandvärk. Tänk er sen att få båda dessa smärtorna i hela kroppen, samtidigt, i musklerna, lederna, skelettet, huvudet. Hela dagarna och nätterna. Efter ett tag så vill inte heller hjärnan vara med, och man blir ett smärtmonster. Men nu är äntligen det vidervädret över och jag kan fungera mer normalt igen. I början av hettan så höll jag ett föredrag under Mölndals stads version av krisberedskapsveckan, som den svenska staten har lagt lagom till skolavslutningar etc så att människor inte ska ta det på för stort allvar eller helt enkelt inte bry sig. Föredraget var allt annat än välbesökt, men de som var där fick gott om tid för frågor och min odelade uppmärksamhet.

På en mer positiv not (kan man säga så på svenska?) har jag kommit en bra bit längre på mitt bokprojekt, som med lite tur till våren kommer bli presenterad här med synopsis och utdrag. Jag har sparkat igång vad som visat sig vara en hejdundrande succé, nämligen podcasten Prepperpodden som verkligen är skitkul att göra, och som har fått otroligt mycket beröm och ekonomiskt stöd, men som även tar ganska så mycket tid och ork i anspråk. Nio avsnitt har det blivit än så länge, med besök på flera olika ställen runtom i vårt vackra land. Det tionde och säsongspremiären efter sommaruppehållet spelar jag in i dagarna och precis som innan kommer det bli väldigt roligt att göra – upplägget med att sitta vid ett bord och ha ett samtal med någon om prepping är otroligt givande även för mig, jag får lära mig massa om massor, och jag får peta runt i hjärnan på människor som jag tycker om och beundrar. Ni kommer få höra många intressanta människor intervjuas, däribland jag, för Herr PiP har lovat intervjua mig, vilket nog kommer kännas lite bakvänt :P Fler föredrag är planerade i höst, och jag hoppas på att kunna sprida preppens gospel till fler människor.

Och preppandet då, går det bra? Ja, absolut. Tyvärr skenar ju världen omkring en bara fortare och i fler filer åt alla möjliga håll, men som prepper är det bara att hålla huvudet lågt och fortsätta öka kunskapen om saker och ting genom att lära sig så mycket praktiska och teoretiska saker man kan som kan hjälpa en att överleva i den framtid vi stadigt går mot. Samtidigt har jag byggt upp ett rejält överdrivet lager med vatten, gott om näringsrik och god mat och annat viktigt som hygienartiklar, sjukvårdsprylar, förströelse och olika sorters bränsle. Mitt förråd blev mer eller mindre tömt när jag flyttade upp det mesta till huset i Norrland förra hösten, eller min BOL om ni så vill, och sen dess har jag jobbat på att bygga upp det igen. Eftersom jag gärna preppar på en budget, och älskar extraerbjudanden samtidigt som jag lever efter devisen att minimera mina inkomster för att maximera mina utkomster så går det sakta men säkert med betoning på sakta att bygga upp ett rejält förråd igen. Höstens tema kommer bli mer inriktad på sjukvård och hygien, där jag känner att jag brister stort jämfört med vatten, mat och annat. Jag vill samtidigt slå ett slag för att ni som har konserver och annat över som har kort datum, att ni skänker bort det till de mindre lyckligt lottade människorna i vårt samhälle. Kolla på din ort vilka som tar emot mat och förnödenheter. Har du mat som gått ut så kan du ge den till vänner som har höns eller grisar, de äter allt. Hönsen och grisarna alltså, antagligen inte vännerna.

Den bästa preppen näst efter vatten, är ju kontaktnätet. Vännerna. Foliehattskumpanerna i det enligt vänstermedia patriarkala klanfantiserande nätverket som är Preppersverige. Vi är ett litet gäng som samarbetar mer och mer nu, och vi blir organiskt fler och hela tiden starkare i vår gemensamma kunskapsbank. Snart tar vi över världen. Näe. Det tror jag vi låter bli. Vi vill inte ha den. Men vi har träffats ett par gånger i år, i större och mindre grupper, vi kommer fortsätta lära oss av varandra och följa varandras projekt och suga åt oss kunskap som svampar. Vi kommer att fortsätta informera allmänheten om vikterna av att ha en egen krisberedskap både i hemmet och på jobbet, såväl som i väskan på väg där emellan. När inte ens staten kan hålla med staten om att 72 timmar är för lite trots att staten tycker att en vecka vore mer logiskt, så vet man att det är inte några man nånsin behöver lyssna på. De vet nämligen inte alls vad de talar om, vilket är symptomatiskt för en stat.

Det är verkligen dags att du gör dig redo för sämre tider. Om du börjar idag, så är du bättre rustad än den som börjar i morgon. Ni som har lyssnat på oss när vi var färre och färskare är nu fullfjädrade preppers och kan njuta av det faktum att ni och era nära är säkrare än innan.

Här har du några bra länkar så du kommer igång:

GDPR-uppdatering svenskprepper.se

Nej. Dra åt helvete jävla GDPR-skit. EU-hittepåregler gäller inte här. Fyller du i dina uppgifter på min sajt och har påslaget kakor eller fan vet hur det funkar så får du skylla dig själv. Jag tar inget ansvar för din eller min ignorans eller EU:s dumheter. Sluta!

Får får får? Nej, får får inte ett skit

Att ta ansvar för sig själv, sina handlingar och sina behov är något som vi i det institutions- och statsskadade Sverige generellt sett är väldigt, väldigt dåliga på. Här i Sverige får vi utbildning, vi får jobb, vi får barnbidrag, vi får lägenhet, vi får, får får. Och komiskt nog är det precis det som det gör oss till: får.

arlandakaoz

”Får inte ens ett glas vatten”. För helvete. Hur skulle det vara med lite eget ansvar, eller kunskapen att det förmodligen även på Arlanda finns rinnande vatten i handfaten på toaletter? Köp vatten i Pressbyrån eller vilken affär som nu finns där? Ha med dig vatten i din väska? Jag kräver inte att alla människor ska vara intelligenta nog att vara preppers eller ens ha en EDC med sig var de än går, men det är faktiskt inte för mycket begärt att man har med sig vatten och något att äta. Alltid. Varje dag. Det har varit förseningar på flygplatser och med tåg förut, det kan inte ha undgått någon. Det är trafikkaos där folk får bajsa i panik på Essingeleden i Stockholm. Varför ska någon ge dig ett glas vatten?

”Men jag får inte ta med mig en flaska vatten genom säkerhetskontrollen” – well, gör som jag och flyg helst inte eftersom du inte får behålla någon form av integritet och inte heller har du förstått själva andemeningen med att resa. Eller så tar du med dig en tom vattenflaska, och fyller upp den när du är innanför kontrollen. Många flygplatser har till och med vattenmaskiner utplacerade just för detta ändamål. Annars är det som sagt rätt vanligt med rinnande vatten i handfat på toaletter. Och när vi ändå talar om toaletter på flygplatser – om du har tid över t.ex. för att ditt flyg är jätteförsenat, eller att det har hänt något annat på flygplatsen – leta upp en toalett som ligger långt från allt stök och stoj och sätt dig därinne och ta det lugnt en stund. Avskärma dig lite från omvärlden och chilla. Det är nyttigt även för er förvirrade extroverta varelser.

Snickers. Powerbar i någon form. Mars. Twix (RAIDER!). Wasa Knäckebrödsandwichgrej. En jävla banan. Det är inte svårt att alltid ha med sig ett litet något att äta som ger dig bra tillfällig energi. Inte ens om du är ryggsäcksvägrare. En banan går att ha en ficka, även om man inte heter Jan. Till och med ett litet paket Dextrosol hjälper om du börjar bli lite slö och sugen. Ännu viktigare är det om du har barn med dig när du är ute och stressreser, de blir otrevliga både för dig och andra om de blir hungriga och gnälliga.

Bara ditt ansvar. Ingen annans. Du är vuxen. Du kan yla till du blir blå om curlade 90-talare och hur de vill ha allting serverat, men det är antagligen du som är en av dem som har curlat dem. Det gör du för att du förlitar dig på staten, länet, kommunen, företaget och whatnot. Likförbannat är det du som ska fixa vatten om du blir törstig. Dessutom läser du troligtvis den här texten för att du har någon form av intresse för prepping, och har du inte löst en EDC ännu så har du onekligen gjort helt fel. Gör om, gör rätt.

Noteras kan att klippet som länkas ovan inte längre finns tillgängligt, för att TV4 inte riktigt förstått hur Twitter och internet i stort funkar. De använder bara Twitter som en megafon att gapa ut sin propaganda, och interagerar inte med sina tittare där. Inte heller förstår de att deras tweets finns kvar efter att de har försvunnit ur människors flöden.