RSS-flöden

Det var 2016 det

Eftersom precis alla andra skrivit årskrönikor och alla publicerar dem samtidigt, så tyckte jag det var vettigt att släppa min ett par veckor in på det nya året. Käckt va? Det har hänt väldigt mycket år 2016. En hel del dåligt, och en hel del bra. Som prepper påverkas man mer än man tror av samhället, trots att man försöker göra sig oavhängig i största möjliga mån. Det är tyvärr svårt att stå helt utanför samhället och dess påverkande krafter så länge man bor mitt i det, om man inte vill bli yrkeskriminell eller riksdagspolitiker.

Massa människor har dött 2016. En pytteliten bråkdel av dessa var kändisar, och därför brydde vi oss extra mycket om dem eftersom media har sagt till oss att göra det. Själv förlorade jag min morfar under senare delen av året, men han var nästan 200 år gammal så det var helt okej och faktiskt hans tur nu. Han hade varit multisjuk länge och har det nog mycket bättre nu, oavsett vad man tror händer efter döden. Det gör att jag har lite blandade känslor för hans bortgång… skönt för honom, men tråkigt att han inte finns kvar hos oss andra. Hur det här har med prepping att göra? Då han bodde i huset intill och jag var en av de som tog hand om honom i vardagen så var han även en av dem jag preppade för, och hade med i mina krisberedskapsplaner. Preppande har ju med ens närmaste verklighet att göra, varje dag. Hans hus och verkstad innehöll dessutom en hel del matnyttigt, som jag delvis får försöka styra upp på annat håll när hans hus säljs så småningom.

Omvärlden pekar mer och mer på någon form av SHTF-scenario, och även de mest kritiska röster börjar förstå att det är allvar nu, och att det finns ingen kridsberedskap som tar hand om individer och familjer i någon större utsträckning. På bilden härunder ser ni ett par rader på Facebook från en av mina vänner som länge varit rätt skeptisk till ens minsta lilla hemmapreppande, trots att jag har sagt att eftersom de har ett barn, så måste de åtminstone följa myndigheternas uppmaning om 72 timmar, för sin egen och för barnets skull. Att vara beroende av stat, kommun och dess organisationer bara några timmar in på ett större ström- eller vattenavbrott är inte hållbart idag. Det händer för mycket knasigt i omvärlden för att vi egentligen ska veta vart allt är på väg, och vad som kommer att hända om en vecka, om en månad eller ett år.

För att prata om något roligare, så var ett av årets stora höjdpunkter definitivt #prepperSEmeeting2016 nere i Skåne. Så otroligt kul att få träffa nya och gamla vänner och tillsammans skapa minnen för livet.

En sak som slog mig när vi grillade på lördagskvällen var den omedelbara samarbetsviljan, allt ifrån att göra grillspett tillsammans till att duka och duka av, dela med sig av sin mat och se till så alla blev nöjda och glada. Upp mitt på bordet med allt, och dryck och mat trugades. Vi hade mat till åtminstone dubbla mängden människor, men vi gjorde så gott vi kunde för att äta upp den – och misslyckades förstås kapitalt. Efteråt bjöd undertecknad på olika romsorter, och @PariPrepp bjöd på cigarrer medan vår värd läste första kapitlet ur sin kommande bok (skriv nu klart för helvete!). Vi hade på nästan ingen tid alls blivit goda vänner allihop, eftersom vi i mångt och mycket bara behövde fylla i de saker som vi inte redan visste om varann efter allt vårt pratande online. Det var tydligt att den så väl förekommande preppermyten ensam är stark nu effektivt var helt och fullt dödförklarad. Efter att ha umgåtts lite med de som finns i min närhet under resten av året, så ser jag fram emot att träffa allihop i sommar igen, och säkert på andra tillställningar med.

Kött fifan

Mätta blev vi

Rom och cigarrer ger starka preppers

Cigarrer fungerar mycket bättre som myggskrämma än apotekets Mygga. Slutsatsen är således: preppa cigarrer.

Så, politik då ja. Det är kanske lite dumt att blanda politik och preppande, men ni som följer mig på twitter vet att hålla käft och att inte framföra min politiska åsikt är inte mina starka sidor. Jag försöker dock hålla politik borta från denna bloggen, men när läget på riket och samhället inkräktar rejält på min roll som prepper, så är det svårt att låta bli.

Jag skäms inte för att säga det rätt ut; jag är en stolt libertarian. Jag tror på individens frihet och förmåga. Jag tror inte på statlighet, skatter och det faktum att de flesta offerlösa brott idag är helt eller delvis av kommersiell natur. Då kan ni förstå att det är svårt att just hålla käften i ett land som styrs av ofärdiga idioter som utnämner fackpampar helt utan riksdagserfarenhet till statsminister, en 12-åring till utbildningsminister, julmustvetare till terrorexpert och programledare från Disneydags till kulturminister. Sen är det en helt och hållet tandlös höger, som trots namnet Alliansen sällan tycker ens i närheten av samma sak, inte jobbar tillsammans för att plocka bort socialismen från Sverige trots hundratals möjligheter, och har inte ens en gemensam budget. Var och en för sig är de inte vidare mycket till annat än sosserier det heller, se bara på Folkpartiet som envisas med att kalla sig Liberalerna, trots att de vill förstatliga skolan och helt och fullt saknar någon tillstymmelse till liberal politik.

Miljöpartiet hatar miljön, kvinnor och svenskar, VPK är girigbukar som bara vill höja alla skatter till 100%, och så fort F! tycker någon endaste sak så börjar jag bara skratta okontrollerat åt tokigheterna – sådana genomhjärndöda dumheter är imponerande att de kan komma fram till. Kvar i vänsterledet finns Putin-finansierade Sverigedemokraterna – ja, du trodde väl inte att SD var höger bara för att övriga socialister har mässat det i alla år? Ett parti som inte är för demokrati, och inte gillar Sverige. Jag menar, till och med sossarna är vad de heter. Sossar. SD är Sverigefientligt, svenskfientligt och nationalsocialistiskt. Kvar är ett gäng periferipartier som Medborgerlig Samling, Piratpartiet och Liberala Partiet. Allihop väldigt bra på sina sätt, och jag skulle gärna se dem alla med en bit makt var. Men det kommer nog tyvärr inte hända. Så ja, jag är enormt politiskt uppgiven inför valet 2018, och jag tror tyvärr inte 2017 och 2018 kommer göra något alls bättre på den svenska politiska arenan när det verkar vara sån otrolig avsaknad av politiska cojones. Fast, man ska inte ropa nej för att man har hål i häcken, vad som helst kan ju faktiskt hända.

Alla dessa fånar ska alltså bestämma över oss och vår säkerhet. Det är skrattretande och skitlöjligt.

Preppers fortsätter att bli hånade, inte sällan från vänsterkanten. Det påpekas gärna att det är män som gör det, och att det minsann var samma sak som någons farmor gjorde i en stuga på 1800-talet och då kallades det minsann bara livet. Vänstermänniskorna som gör detta framstår genom sitt smutskastande som livrädda för att andra människor väljer att ta ansvar själva, och vågar vara individer istället för att man ger alla pengar till staten som då ska ta hand om en. Det är ju faktiskt pinsamt tydligt numera att trots världens högsta skattetryck så har vi inte alls allt det man skulle kunna vänta sig av nivån på samtliga samhällsfunktioner, en del knappt överhuvudtaget. Därför är det vettigt att om än inte kalla sig prepper, så åtminstone ha någon form av grundläggande krisberedskap i hemmet och i hjärnan. Du vet väl om att den statliga krisberedskapen täcker ungefär en mindre stadsdel i Göteborg – för hela landet?

preppare

Preppare blev ett nyord. I sann anda av hur det svenska språket appliceras ska det bli ett fult svenskt ord istället för ett redan vedertaget begrepp. Tacka vet jag på den tiden en freestyle var en freestyle! Utlysningen av nyordet innebar i vanlig ordning när större media uppmärksammar något som har med prepping att göra en spik med trafik till bloggen, detta trots att jag kallar mig prepper och inte preppare. Vi får väl hoppas att det åtminstone medförde att fler vågar sig ut i rampljuset och stolt förkunna att de minsann tycker om att klara sig själva utan hjälp från pappa staten, och gillar att ta ansvar.

En av de sista dagarna på 2016 fick jag äntligen tummen ur och hälsade på min barndomskamrat @WaldoPrepper, ett mycket kärt om än lite för kort återseende. Jag har ju arbetat och senare bott utomlands i många år, så det var på tok för längesen vi sågs. Det är kul hur någon man inte haft mer än sporadisk nätkontakt med känns lika bra att sitta och tjôta med som för massa år sen. Självklart snackade vi både gamla korkade minnen och preppande, och det blir snart en upprepning på besöket fast en helkväll den här gången.

Så, bring it on, 2017. Visa vad du går för. Jag är redo för det mesta – är ni andra?

#prepperSE – för dig som vill veta mer

Att börja preppa, skaffa sig en grundläggande krisberedskap i hemmet, snöa in på kunskap i något specialområde, eller gå helt bananas på alla sätt och vis – alla har vi helt olika inställning och förutsättningar till preppande. Vad vi alla har gemensamt är dock att vi allihop har insett att det är vi själva som måste ta ansvar, att det inte kommer någon och hjälper en när någon form av katastrof är ett faktum.

Det spelar egentligen ingen roll om du har ett mål med ditt preppande, eller om du preppar för någon speciell variant av SHTF – effekterna är nästan identiska av allt som är någorlunda troligt i vår del av världen. Du måste ha skydd, värme, mat och vatten till dig själv och de dina. Det finns en uppsjö saker som är nice to have eller som du villhöver, men faktum är att så länge du har det grundläggande, så är du så mycket mer säkrad än de som inte har något alls.

prepperse

Sen jag startade den här bloggen för ett par år sen, och fick kontakt med andra svenska preppers, så har jag slagits av hur mycket värme och generositet det finns bland oss. När vi var ett gäng som sågs i somras i Skåne och umgicks, grillade, övade SHTF-scenario, lekte lekar, kramades, drack rom och rökte cigarr, och fick högläsning ur en kommande bok, så insåg jag vilka fina vänner jag har träffat – enbart på grund av mitt intresse i att ta hand om mig själv och de mina. Vi fortsätter att träffas här och där i mindre grupper, planerar större träffar med mer kul grejer, men vi slutar aldrig att lära oss massor av varandra varje dag. Kunskap är nämligen den bästa preppen, och ensam är inte stark alls.

Med hashtaggen #prepperSE på Twitter vill vi sprida kunskap och kärlek, och visa att preppande är inte något egoistiskt – precis tvärtom. Allt du gör för att avlasta officiella resurser gör att de som behöver det bättre kan få mer hjälp, snabbare. På #prepperSE finns det en enormt bred kunskap inom inköp, förrådsupplägg, sjukvård, husbyggande, prepperfilosofi, SHTF-hanterande, maskinteknik, forskning, vapenkunskap och jakt, skrivande, IT, jag kan fortsätta hur länge som helst – bara mellan mig och några till preppers som frekventerar hashtaggen har vi över 50 års sammanlagd erfarenhet av krisberedskap för hemmet och livet i stort.

Har du några som helst frågor om preppande, hur du ska komma igång, hur man ska ha råd, hur man ska ha plats? Nybörjare eller veteran, vi är där för att hjälpa dig bli en bättre och mer förberedd människa, någon som de närmaste kan stödja sig mot i små eller stora kriser. Ingen kan ta ansvar för dig själv, förutom du.

Preppsnack på Homies Podcast

Förra veckan spenderade jag en bra stund med Peter och Teo på Homies Podcast, där vi snackade prepping och lite allt möjligt. Det här var två rejält trevliga gubbar, och jag tänker allt följa upp den här inspelningen med att åka och hälsa på dem neråt landet framöver. Kanske blir detta podcasten som tillsammans med Podd72:s uppmjukning äntligen får min generella avsky att vända, och krossar mina fördomar om podcastar med okunniga mediamän från Stockholm? :) Vi snackade om varför jag började preppa, varför man bör ha en krisberedskap och myten om att ensam är stark.

En gång i tiden på det glada 90-talet spenderade jag många timmar i en närradiostudio, där jag och ett par vänner sände rätt så ocensurerat snack med mycket musik mellan varven. Det här fick mig onekligen att tänka tillbaka på den tiden, och det fick mig sugen på att skaffa en bättre mikrofon än det bluetooth-headset jag använde mig av här, som fick mig att låta som om jag satt i en låda med en Televerket-telefon med snurrskiva. Genast började dessutom idéer om ämnen för podcasts att dyka upp. Så man vet inte, kanske blir det något i framtiden. Att ha en pratstund med grabbarna på Homies var hursomhelst väldigt trevligt. Vik nu 80 minuter för att lyssna på vårat svammel, och tycker du om det du hör lyssnar du på mer av deras grejer.